Bo Harringer (f. 1947)

är dokumentärfilmare sedan 20 år tillbaka. Från de senaste årens produktion kan nämnas:

”Den lilla människans storhet”, (2000), om filmaren Roy Andersson och hans film ”Sånger från andra våningen”, ”Eldshjulet” (2002) om en teatergrupp som spelar gatuteater bl.a. i Afrika om nazismen och Förintelsen,

”Född slav” (2003), om slaveriet i Mauretanien och ”Under en blågul himmel” (2004), om skinskallar, unga nazister, muslimska killar och tjejer, anarkofeminister och MC-gäng.

Johan Bergström (f. 1947)

är författare och har givit ut romanerna ”Hitom Utsira” (1985), ”Den gömda ön” (1993), ”Skuggan av R” (1999), ”Kom närmare” (2001) och ”Barfota” (2005). Dessutom har han skrivit scenpjäser samt drama för radio och TV bl.a ”Enligt beslut”, om en flyktings utvisning och ”Macedonia - en dröm om Sverige”, bägge för SvT.

Stig T Karlsson (f.1930)

är en av Sveriges mest tongivande fotografer sedan 50-talet. Ur hans fotografiska produktion kan nämnas ”Leva på Sicilien” (text Franco Alasia) 1963, ”Rumpan har gått” (text Stig Sjödin) 1977, ”I Asiens tid” (text Lasse Berg) 2000, och ”Minnesbilder från Österlen” (text Björn Ranelid) 2001

Läs den intressanta berättelsen om Stig T. Karlssons vistelse med flottarna

Personliga skäl till att göra filmen: Johan Bergström

Under 70-talets sista år arbetade jag på kajerna i Nordnorge (Stamsund, Hammerfest och Berlevåg) och på trålarna i Barents Hav. 1979 gjorde jag ett antal program för P1 i Sveriges Radio (på Riksradion) om en del av de upplevelserna. Under de närmast följande åren arbetade jag heltid som frilansproducent på Sveriges Radio., framförallt med programmet RADIO FRIA NORRLAND - tillsammans med Hannes Alatalo, Boris Ersson och Gunilla Bresky (de två senare arbetar numer ofta med dokumentärfilm). Vi gjorde samhällsreportage om både skogsarbetet, skogsskövlingen, gruvorna, fabriksnedläggningar och om samernas villkor, men också många porträtt av enskilda mäniskor i både den geografiksa och social periferin i Norrbotten, Tornedalen, norra Finland och Nordnorge.

Vid den stora miljöstriden om utbyggnaden av Altaälven i Nordnorge reste jag dit med samiska vänner, för att göra reportage om "nollpunken", där miljöaktivister kedjat fast sig för att hindra utbyggnaden. Vad jag där såg av den norska polisens rent militära insatser och våld mot miljö-demonstranterna ledde till att jag vid en polisrazzia mot ett demonstranernas läger anslöt jag mig till dem och ställdes inför rätta. Att jag som journalist valt sida framhölls som ett skäl till en extra hård dom. Jag häktades och flögs till distrikstfängelset i Tromsö. Efter en vecka utvisades jag - utan att ha fått någon formell dom, men fortfarande under polisbevakning - till Sverige. Vi landade i Kiruna och jag reste omedelbart till en radiostudio i Luleå.

Det program jag gjorde om striden kring Alta-älven väckte uppmärksamhet - och stark irritation hos Sveriges Radios ledning. Programchefen och radions jurister höll en slags improvserad "rättegång" med/mot mig, där diskussionen, om var gränserna för den journalistiska etiken och engagemanget skall sättas, faktiskt var intressanta. Vi var dock inte överens. Trots detta anställdes jag något halvår senare som fast anställd producent vid Sveriges Radios Luleå-kontor. Jag såg denna anställning som en chans att helt och hållet kunna koncentrera mig på programverksamhet, men upptäckte att administration och budgetansvar upptog löjligt mycket tid av min tjänst. Efter sex månader sade jag upp mig.

Sedan dess har jag levt på tillfälliga påhugg, som ställningsbyggare och sjöman och som frilansade författare, radio- och filmarbetare - under långa perioder i Berlin. Har skrivit fyra romaer, tio radiopjäser och gjort ett antal dokumentärfilmer. För SvT skrev jag långfilmen `ENLIGT BESLUT´ ( 1987 ) och serien `MACEDONIA - EN DRÖM OM SVERIGE´ ( 1991 ). Scenpjäserna `EN ELD I MÖRKRET´ och `LJUS MERA LJUS´ sattes upp på Studion, Stadsteatern och Angereds Teaster under 90-talet.

ÄLVENS RÖST ville jag göra därför att denna film. som jag ser det, handlar om just de ämnen och de människor, vilka engagerade mig under den tidigare och intensiva period jag arbetade i Norrbotten. En grundupplevelse jag har är att vårt samhälle oavbrutet osynliggör de människor jag mest respekterar. Genom att ge älven och människor kring den en röst ville jag bryta just det mönster.

Personliga skäl till att göra filmen: Bo Harringer

Allt man gör som filmare, och som människa, är givetvis en föld av de erfarenher man fått i sitt liv. Jag har under alla mina år haft en önskan att skildra DEN LILLA MÄNNISKANS STORHET (det är ingen tillfällighet att titeln på min dokumentärfilm om Roy Andersson heter just så).

Jag började min stapplande bana som fotograf och filmare på 80-talet. Inann dess, på 60- och 70-talet, drog jag mig fram med ett stort antal arbeten. Takmålare på Småländska plåttak, ostvändare på Eksjö mejeri, fabriksarbetare på färgfabrik i Malmö och lastbilschaufför i Skåne är några av dom arbeten som givit mig min världsbild.

Som hjälpklyvare på ett sågverk i Småland och framför allt i skogsarbete för dåvarande Domänverket fick jag tidigt en respekt och en kärlek för skogen och för de människor som lever sina liv i skogsnäringen.

Allt detta har färgat min filmbana. Tittar man på de senaste dokumentärfilmer ser man nog en tydlig "röd tråd".

"Under en Blågul Himmel" (2004) om skinskallar, unga nazister, muslimska ungdomar, anarkofeminister, hiphoppare och MC-gäng, "Född Slav" (2003) om slaveri i Mauretanien, Afrika, om männsikor som föds till slavar. "Eldshjulet" (2002) om en teatergrupp som reser till Kamerun i Afrika och spelar gatuteater om nazismen och Förintelsen. "Den lilla människans storhet" (2000) om regissören Roy Andersson och hans långfilm "Sånger från andra våningen, "88.soldiers" (1999) om Hiphop och gruppen Hammer Hill Click och om ungdomar som mister livet i diskoteksbranden i Göteborg, "Det är inte som du tror, mannen" (1998) om ett sjudande och kreativt liv i stadsdelen Hammarkullen utanför Göteborg.

Alla filmer handlar om utsatthet och förtryck men också om en livsglädje och om människor som gör motstånd. "ÄLVENS RÖST" kommer att bli en film om dessa männsikor. arbetarklassens människor, som inte ges en egen röst i dagens individ-fixeande samhälle. Den rösten vill jag ge dom.